Jag blir så glad inombords när jag i veckans nummer av Mitt i Lidingö läser att den ideella föreningen Äldrekontakt har startat upp sin verksamhet på Lidingö. Äldrekontakt bedriver volontärverksamhet i syfte att bryta social isolering för äldre som bor ensamma och har svårigheter att ta sig ut på egen hand. Man bildar små grupper av äldre som en söndag i månaden bjuds hem till värdfamiljer för några timmars fika och gemenskap. Samma grupp träffas alltid så att vänskap kan utvecklas över tid, och ett nätverk av värdfamiljer turas om att bjuda hem gruppen på fika. Arbetssättet är unikt i Sverige och bygger på en framgångsrik volontärmodell från England, utvecklad av välgörenhetsorganisationen Contact the Elderly.

 

 

Först ut på Lidingö var trebarnsfamiljen Lönnqvist som bjöd på kolatårta, kakor och kaffe i sin trädgård. Bilder kan man titta på här. Jag tycker att det är helt fantastiskt när det civila samhället visar sin styrka. Människors engagemang är grunden för vårt samhälle. Att människor engagerar sig i olika föreningar och organisationer är en mycket positiv kraft och det kitt som håller samhället samman.

Utifrån min kristdemokratiska samhällssyn är det självklart att bejaka detta och att verka för att stärka civilsamhället. Det är viktigt att den offentliga sektorn inte tränger undan de civila gemenskaperna utan tvärtom agerar för att stärka dem. Jag vill vara med och bygga det starka samhället snarare än den starka staten eller kommunen.

Tyvärr har vi under de senaste årtionden kunnat se en utveckling i det civila samhället där det offentliga mer och mer tagit över mycket av den verksamhet som ideella organisationer egentligen skulle kunna bedriva. Detta tillsammans med att många organisationer idag är mycket beroende av offentliga bidrag gör att det civila samhället inte är så fristående som vore önskvärt.

Utifrån ovanstående resonemang, och med en förhoppning om att kanske få se fler ideella föreningar som exempelvis Äldrekontakt i framtiden, tycker jag att det vore en självklart att enskilda personer och företag borde medges rätt till skatteavdrag för gåvor till ideell verksamhet. Avdragsrätten vore ett sätt för det offentliga att ge stöd till civilsamhället utan att vara styrande. Det blir istället den enskildes gåva som styr vad som prioriteras. Enligt en utredning som tillsattes på kristdemokratiskt initiativ i slutet av 2008 skulle en sådan avdragsrätt öka gåvornas storlek med 800 miljoner kronor per år. Har vi verkligen råd att avstå från en sådan viktig reform?